There's no reason to make fun of the poor people on the streets.

Efter tre tuffa vandringsveckor kom vi for nagra dagar sedan tillbaka till Kathmandu.

Resan dit var dock inte helt smartfri da vi var tvungna att flyga fran en av varldens farligaste flyplatser, Lukla airport. Efter en 30 min resa som kandes mer som bergochdalbana an flyg var vi dock vid liv och framme i Kathmandu.

Direkt efter att vi fatt vart bagage tog vi tillsammans med nagra amerikanska vanner en taxi till KFC for att antligen avnjuta en matratt innehallandes kott och massa onyttigheter. Passande nog var det aven Thanks Giving sa vi firade riktigt ordentligt!

Vi fortsatte kvallen med en del ol och efterfoljande casionovistelse (vi har nu varit dar tre kvallar i rad och ligger for tillfallet 30 000 rupees plus.)

Igar hoppade vi pa en buss och sju guppiga timmar senare var vi framme i den oerhort vackra staden Pokhara i norra Nepal. Det ar valdigt lugnt och fridfullt har, precis det vi behover efter senaste veckornas aventyr!

Idag hyrde vi en bat och paddlade ut pa sjon som ligger precis runt hornet fran dar vi bor. Dar lag vi och guppade ett tag och bara njot av hur bra livet kan vara ibland nar man ar pa underbara platser med trevliga vanner.

Vi har aven hunnit boka var resa till gransen mot Indien om tva dagar. 15 timmar i en lokal buss kommer bli en intressant upplevelse.

Nu ar det dags for middag och sen en till casinorunda!

/B

Jag ar ny har, sa det sa

Kathmandu Nepal.

Efter en somnlos flygresa pa 20 timmar nadde jag antligen fram till den beryktade kahtmaudalen. Den sista flygresan bjod pa en hapnadsvackande utsikt av sallan skadat slag, da vi flog over floder och risterasser. Men den vykortslika bilden jag dittills fatt Andrade sig drastiskt sa fort jag blivit mott av grabbarna pa flygplatsen, och inkastad I var taxibil i skokartongsformat. Efter att ha varit I beryktade trafikinfernon som ho chi minh och Bangkok, kan jag arligt saga att detta tar priset. Men inget fel I det! Tvartom! Ju langre fran den svenska ordningen jag kommer desto mer verkar jag markligt nog trivas.

Hugo larde jag kanna bra nar vi var nere I saalbach, osterikiska alperna. Forutom att han ar en riktigt duktig skidakare upptackte jag att det ar en person som ar perfekt att resa med. Rolig och spontan, och ett valutvecklat ordningssinne!

  Noah har jag hunnit vara bade I Israel o berlin med och ar verkligen ett beprovat resekort. Hans humor ar nog det jag verkligen uppskattar mest med honom, och kan verkligen fa mig att skratta I dom mest sjuka situationer.  

Benjamin gor enligt mig det nymyntade uttrycket ‘enabler’. Han har som vi alla vet en otrolig social formaga, och ar aldrig blyg for att ta for sig. Det leder alltid till nya spannande moten, och tar oss standigt framot!

Hur jag ser pa mig sjalv ska jag lata vara osagt. Men jag ar overtygad o matt den har resan kommer kommer bli fantastisk.

Over and out ,

Spencer

Namche – Everest Base Camp och tillbaka

Efter att ha stannat en dag extra i sherpornas huvudstad Namche pagrund av att kartlasaren blivit sjuk sa begav sig vandringen uppat mot Base Camp! De tva forsta dagarna gick vi i moln och sikten var inte den basta (ungefar 50 m) vilket var lite synd da vi hade hort att det fanns en del berg att se i omgivningen... Den tredje dagen var en sa kallad acklimattiseringsdag da tanken var att vi skulle vanja oss vid hojden, vi var da pa 4200 m.o.h och lodgen vi bodde pa bjod pa varma handdukar innan middagen (!). Dar traffade vi tva amerikanare och en spanjor vi lart kanna i Namche. Alla tre ar otroligt skona och efter att antligen lart aven spanjoren hur man anvander en kortlek (de har namligen inte 8 och 9 i sin..) sa spenderades manga timmar till Chicago och Plump!
De tva kommande dagarna var otroligt korta pga att man inte ska stiga mer an 300 m per dag. Detta loste vi med sovmorgon och langa och skona luncher.
Nu borjade aven vadret bli kallt och pa natterna blev det -11 grader i rummen vi sov i. Nagot som inte gjorde det lattare var att pa hog hojd sa okar behovet av att sla en sjua vilket gjorde att iaf Noah snittade fyra ggr per natt (bra jobbat!). Hur som helst kom vi till slut till var slutdestination Gorak Shep dar vi kl 10 pa morgonen lamnade var packning for att antligen bege oss mot Base Camp. Efter 1,5 h var vi dar och jag maste saga att det var maktigare an man trott, man ser vagen upp mot toppen pa Everest vilket borjar med ett fett isparti att ta sig over. Sjalva Base Camp ar ute pa en glaciar vilket inte gjorde det helt latt att ga dit men efter tva veckors vandring var vara ben hardade och den mentala styrkan pa topp! Efter att ha kommit tillbaka till Gorak Shep var bade jag och Benjamin slutkorda och alla tre kande av hojden med huvudvark. Dock hade Noah fatt nagon outgrundlig energi som formodligen har nagot med hans mellannamn att gora sa han pillade i sig en Diamox (hojdsjukemedicin) och knatade ivag upp till Kala Patthar for att se solen ga ner over Everest. Imponerande! Jag och Benjamin tog det lite lugnare och gick upp morgonen efter. Kala Patthar ar resans hogsta punkt och mater hela 5550 m.o.h! Val dar ser man i princip hela Himalaya med Everest som hojdpunkt och jag maste saga att det var otroligt!
Efter att ha satt en grupp franska maratonlopare blev aven vi inspirerade och bestamde oss (an en gang) for att fort som fan ta oss nerat mot varmare breddgrader. Detta loste vi med att ta en tvadagars vandring pa 3 h. Sa nu efter ytterligare tva dagar ar vi tillbaka i Namche appelpajen man kan fa tag pa har har aldrig smakat battre!

Nagra som forkannar en hyllning ar alla otroliga barare som, vad det ser ut som, bar pa iaf 40 kg timme efter timme, upp och ner! Idag sag vi en rackare som bar runt pa tva 5 m langa ror som kanske var 40 cm i diameter och de ar verkligen inte lattmanovrerade.

Nagot annat man konstant stoter pa pa stigarna ar yakar som aven de bar pa otroliga mangder. Nar de passerar galler det att halla sig pa sakert avstand fran stupet och idag var det en stor yak som gjorde nagot slags utfall mot mig med sina horn men snabb som jag ar sa hann jag akta mig. Annars valdigt trevliga och fridfulla djur.

Aterkommer nasta gang med forstarkning i form av olle wemne!

Nu ar det dags for skypedate med min alskade flickvan!

 Base Camp

 Base Camp.

 Solen gar ner och lyser upp Everest.

 Kala Patar 5600m

Mars, Pringles, Pizza och internet - vi ar i Namche!

Efter en skumpig 10-timmars  guppig bilresa fran Kathmandu anlande vi for en vecka sedan i byn Jiri dar var trek borjade. Vi blev rekommenderade en trastuga av var chauffor dar vi sov forta natten. Vi beklagade oss over de tunna madrasserna ovetandes om att det skulle bli de skonaste vi skulle sova pa den narmaste veckan.

Sedan dess har vara dagar haft samma struktur, skillnaden har legat i landskap och hojd over havsytan (fortsattningsvis h.o.h. hehe)

Vi stiger upp kl 06.00 ater en frukost bestaende agg, tibetanskt brod och den lokala groten. Sedan slangs ryggan pa (benjamin ar alltid sist) och dagens vandring paborjas. runt 13 ater vi lunch, oftast en instant noodle soup som kan kosta allt mellan 8 kr och 8 dollar i en av testugorna langs vagen. Efter ytterliggare fyra timmars vandring \anlander vi till dagens mal (en by oftast inte storre an 4-6 stugor) dar vi efter en stadig middag och tva stora kannor ingefarste slocknar ganska omgaende.

Sahar har vi hallt pa en vecka innan vi igar (11/11/11 11:11) kom fram till Namche (3500 h.o.h.) en stor by som vid forsta anblick chockar p.g.a. sin storlek och liv. Efter ett par timmar marker man dock hur turismen fran den narbelagna flygplatsen i Lukla kommer paverka fortsattningen av stigningen mot Kala Pattar och Everest base camp. Har ska vi i alla fall vara 2 dygn da vi maste ackimatisera oss till hojden da vi annars riskerar att aka pa "acute mountain sickness" som vi kan doooooo av!

De narmaste tio dagarna kommer besta av stigande mot vart slutmal, vagen dit kommer erbjuda lagre temperaturer (mot - 30) och stora svarigheter att andas i.o.m. den tunnare luften.

Forutom nagra smaskavanker vi adrog oss efter en mindre intelligent sprint ner fran Nuntala mot byn Jubing mar vi helt bra! Vi aterkommer (forhoppningsvis) nar vi ar tilbaka har i Namche da vi ska bjuda pa finfina bilder fran det stora berget och roliga berattelser om vara strejkande magar.

PUSS PA ER ALLA DAR HEMMA!